Genom en misshandel med slag, sparkar och kniv orsakades den misshandlade mannen bland annat fraktur på käkbenet och ögonhålebotten, liksom på käkhålans bakre vägg samt blodproppar i båda inre halsvenerna. En man åtalades och bestred ansvar för försök till mord men erkände grov misshandel, som han utfört tillsammans och i samförstånd med en annan man. Däremot nekade han till stick eller hugg med kniven.
Tingsrätten fann att mannen hade visat likgiltighet inför om han skulle beröva målsäganden livet, att han därmed begått gärningen med uppsåt, och att gärningen inte var att bedöma som mindre grov utan som försök till mord. Tillsammans med en misshandel och ett ringa narkotikabrott bestämdes påföljden till tolv års fängelse.
Hovrätten anser däremot inte att utredning ger tillräckligt stöd för att mannen faktiskt har varit medveten om att skadan på luftstrupen varit livshotande eftersom han inte kunnat iaktta densamma då målsäganden kunnat röra sig obehindrat efter våldet. Sammanfattningsvis är det inte ställt utom rimligt tvivel att mannen var medveten om risken för att hans handlingar kunde orsaka målsägandens död. Mot den bakgrunden fälls han istället för grov misshandel och påföljden sänks till fyra års fängelse.
Svea hovrätt B 4558-22
Under sina två perioder som gifta åren 2016-2020 var mannen vid upprepade tillfällen våldsam och hotfull mot kvinnan. Det rörde sig om knuffar och knytnävslag mot överkropp och huvud, bland annat när kvinnan var gravid. Hon drogs i håret, stryptes tills hon svimmade, mottog dödshot och tvingades att genomföra en abort.
Mannen åtalades för grov kvinnofridskränkning bestående av fem gärningar, två fall av grov misshandel, och tillsammans med en vän för grovt olaga tvång avseende aborten. Tingsrätten fann åtalet styrkt avseende grov kvinnofridskränkning, ett fall av grov misshandel och grovt olaga tvång. Mannen dömdes till fem års fängelse och vännen till 1,5 års fängelse.
Hovrätten sänker nu påföljden för dem båda, till 4,5 års respektive tio månaders fängelse. Detta efter att ha ogillat åtalet för ett av de olaga hoten som ingått i den grova kvinnofridskränkningen och bedömt att straffvärdet för det grova olaga tvånget är något lägre än vad tingsrätten kom fram till.
Hovrätten över Skåne och Blekinge B 1299-22
Under omkring ett halvår trakasserade en man och en kvinna skol- och socialtjänstpersonal, samt deras familjer och grannar, efter att ett barn som kvinnan hade med en annan man hade omhändertagits. Trakasserierna bestod bland annat i en stor mängd sms-meddelanden med ofredanden, sexuella ofredanden och olaga hot - samt brev och telefonsamtal med liknande innehåll.
Både mannen och kvinnan nekade ansvar och skyllde på varandra. Tingsrätten fann dock, utifrån övriga vittnesmål och teknisk bevisning i form av bland annat fotografier och skärmdumpar av sms-meddelande, åtalet styrkt för merparten av åtalspunkterna. Paret dömdes till skyddstillsyn för tre fall av olaga förföljelse, tre fall av olaga hot, två ofredanden, två fall av sexuellt ofredande, hot samt förgripelse mot tjänsteman.
Hovrätten finner nu ytterligare fall av hot mot tjänsteman samt sex fall av olaga hot styrkta, men fastställer påföljden.
Hovrätten för Västra Sverige B 4114-21
Ett kommunalt museum tillgängliggjorde två dokumentärfilmer från 1960-talet på internet – En blick på Hötorgscity och Gamla Tennstopet – utan upphovsmannens medgivande. Patent- och marknadsdomstolen, som fann att förfarandet innebar upphovsrättsintrång, ålade kommunen att betala 30 000 kr i ersättning för nyttjandet. Patent- och marknadsöverdomstolen finner emellertid att ett betydligt högre belopp, 252 000 kr, ska utgå till upphovsmannen.
Bedömningen grundas på en värdering av den bevisning som lagts fram i målet om licensnivåer inom branschen för produktion av dokumentärfilm. Domstolen konstaterar också att Stockholms stad inte lämnat in någon motbevisning – eller hållit motförhör med vittnena ”för att utröna eventuella felkällor eller osäkerhetsfaktorer” – som tar sikte på licensavgifter för överföring av dokumentärfilm till allmänheten. Motparten ska även betala upphovsmannens rättegångskostnader. En ledamot är skiljaktig och vill fastställa underinstansens dom.
Patent- och marknadsöverdomstolen T 13244-21
Rysslands åklagarmyndighet har begärt att en rysk medborgare ska utlämnas dit för lagföring. Enligt dokument är mannen häktad i sin frånvaro på grund av misstanke om olovlig utförsel av valuta. Gärningen har rubricerats som ett grovt brott, som kan föranleda frihetsberövande i över tre år.
Riksåklagaren har framfört att det i Sverige inte är kriminaliserat att föra ut valuta ur landet. Det som lägger mannen till last kan dock enligt Riksåklagaren anses ha innefattat ett sådant klandervärt beteende som istället är straffbelagt som näringspenningtvätt enligt svensk rätt.
HD finner sammantaget att skillnaderna mellan de straffrättsliga regleringarna är så betydande att det brott som mannen begärs utlämnad för inte kan anses vara samma gärningstyp som näringspenningtvätt. Då kravet på dubbel straffbarhet inte är uppfyllt föreligger hinder enligt utlänningslagen att lämna ut mannen.
Högsta domstolen Ö 1498-21
Kammaråklagare Birgitta Fernlund vid Åklagarkammaren i Gävle har beslutat att inte överklaga den frikännande domen mot en lantbrukare som åtalades i december 2021 för djurplågeri vid en gård i Hudiksvalls kommun.
När åklagaren väckte åtal i ärendet i december 2021 så byggde det på framför allt iakttagelser av en länsveterinär som inspekterat djur på gården den 30 januari 2020 och på de oanmälda djurskyddskontroller som hade vidtagits av Länsstyrelsen under perioden september 2019 – februari 2020. Detta ansåg åklagaren gav stöd för att de brister som iakttagits av länsveterinären inte var tillfälliga.
Den 25 maj i år meddelade Hudiksvalls tingsrätt en frikännande dom i målet.
– Jag delar inte tingsrättens slutsatser om vilket underlag som krävs för att tingsrätten ska kunna konstatera att djurplågeri har förelegat men jag förväntar mig dock ingen ändring vid en hovrättsprövning. Jag accepterar därför utgången och har inte för avsikt att klaga på domen, säger kammaråklagare Birgitta Fernlund i ett pressmeddelande.
Hudiksvalls tingsrätt: B 1208-21
Svenska hamnarbetarförbundets blockad av lastning och lossning av fartyg med rysk anknytning är en olaglig stridsåtgärd, enligt ett interimistiskt beslut av Arbetsdomstolen (AD). Blockaden bedöms vara en politisk stridsåtgärd med internationell bakgrund i den ryska invasionen av Ukraina - inte en facklig sympatiåtgärd.
Enligt varslet skulle blockaden pågå i närmare tre och en halv vecka, vilket var så pass lång tid att den inte framstod som en protest- eller demonstrationsåtgärd. AD beaktar även att hamnarbetarförbundet nyligen hade vidtagit en motsvarande blockad med ett snarlikt syfte som varade i ungefär en och en halv månad. Den nu varslade blockaden står enligt AD i strid med 41 § första stycket andra punkten MBL.
Arbetsdomstolen 2022 nr 33
Tingsrätten beslutade att pappan skulle ha ensam vårdnad om barnet, men hovrätten gör en annan bedömning och anser att det är barnets bästa att mamman får ensam vårdnad. Barnet var omhändertaget enligt LVU och genomgick psykologsamtal.
Enligt hovrätten finns det risk för att barnet inte skulle fullfölja samtalen med hänsyn till att pappan ställt sig tveksam till vården och de pågående psykologsamtalen. Sammantaget är det enligt hovrätten bäst för barnet att mamman får ensam vårdnad. Barnet har rätt till umgänge med pappan, som ska utvidgas stegvis på det sätt som framgår av hovrättens domslut.
Hovrätten för Västra Sverige T 3722-21
Flickan var 14 år och 10 månader när hon och mannen på 26 år fick kontakt med varandra via Snapchat, och träffades några veckor senare och hade sex hemma hos honom. Enligt flickan hade hon sagt att hon var 14 år och på olika sätt kommunicerat att hon inte velat ha sex, men enligt mannen hade hon sagt till honom att hon var 17 år och det hela varit frivilligt.
Efter någon vecka, då flickan fått veta att mannen smittat henne med gonorré, polisanmäldes händelsen och mannen åtalades för våldtäkt mot barn samt misshandel gällande smittan. Tingsrätten bedömde våldtäkten som grov och dömde mannen för den och misshandel till fem års fängelse.
Hovrätten ändrar rubriceringen till brott av normalgraden och halverar påföljden till 2,5 års fängelse. Detta bland annat mot bakgrund av att hovrätten inte anser att utredningen i målet ger en entydig bild av omständigheterna, och att det mot mannens nekande inte anses styrkt att han genom våld har tilltvingat sig samlag med flickan. Han anses genom att inte närmare kontrollera hennes ålder däremot ha varit straffbart oaktsam till den omständigheten att hon var under 15 år.
Hovrätten för Nedre Norrland B 1053-21
För att lugna sig inför att han skulle köra till ett möte för att göra upp om en skuld rökte mannen lite cannabis. Väl på platsen för mötet, som han hela tiden haft en dålig känsla kring, blev han enligt egen uppgift attackerad och då så rädd att han snabbt körde därifrån, och inte märkte att han körde på en man som avled.
Mannen åtalades för grov vårdslöshet i trafik, vållande till annans död, smitning från trafikolycksplats, rattfylleri och ringa narkotikabrott - och erkände de två sista punkterna. I övrigt hävdade han nödvärn på grund av att han upplevt den uppkomna situationen som mycket hotfull. Enligt mannen hade dels en kvinna, som han visste hade knivhuggit en person tidigare och som han uppfattade hade något mörkt i handen, skrikit åt honom och försökt rycka upp hans bildörr, dels hade en man ställt sig i vägen för honom och kastat en gatsten som krossade vindrutan och träffade honom i huvudet.
Tingsrätten fällde dock mannen på samtliga punkter och dömde honom till tio månaders fängelse. Enligt tingsrätten gav vittnesmål visserligen stöd för att kvinnan varit framme vid bilen och skrikit åt mannen. Varken vittnesmål eller övrig bevisning gav dock stöd för att mannen attackerats av den andre mannen, utan snarare att han kört på denne oprovocerat. Däremot bedömde tingsrätten det inte styrkt att påkörningen varit uppsåtlig.
Mannen överklagade men hovrätten ändrar tingsrättsdomen endast på så sätt att beslutet om förverkande av den den beslagtagna gatsten som påträffats i bilens baksäte upphävs.
Svea hovrätt B 12775-21
