Målsäganden hade tidigare varit gift med den tilltalades syster. I april fick han ett meddelande på messenger från den tilltalades konto där det bl a stod: ”Kommer att slänga en bomb i ditt hem och du och ditt hem kommer inte att existera längre du ska vara försiktigt vad du gör med [X] inget får hända henne!!!!!”.
Den tilltalade menade att det inte varit han som skickat meddelandena utan att någon obehörigen använt hans nätverk eller Facebookkonto. Målsäganden har tidigare varit uppkopplad på hans Wifi, och han har inte ändrat lösenord sedan målsäganden och hans syster separerade. Därför kan det ha varit målsäganden själv som skickade dessa. Tingsrätten bedömde dock att det får hållas för visst att den tilltalade skickat meddelanden och dömde denna för olaga hot.
Hovrätten friar nu mannen. Enligt domstolen visar utredningen att det är möjligt att ”hacka” ett Facebookkonto och att det inte kan uteslutas att det gått till på det sätt den tilltalade beskrivit. En domare är skiljaktig och menar att meddelandena skickats i en löpande konversation och att de båda hade en djupgående konflikt. Vidare anmäldes inte hotet förrän en viss tid senare. Därför kan inte någon annan slutsats dras än att den tilltalade skickade meddelandena.
Hovrätten för Västra Sverige B 6673-21
Justitieombudsmannen, JO, är kritisk till att en finsktalande person inte fått kommunicera på sitt modersmål med polisen i samband med två förundersökningar. Minoritetsspråkslagen ger rätt att i vissa fall använda bl.a. finska vid kontakter med en myndighet.
JO konstaterar att det inte gjordes några egentliga ansträngningar för att anmälaren skulle kunna tala finska vid telefonkontakter med myndigheten och att han hade rätt att få två beslut översatta till finska, vilket Polismyndigheten inte hade gjort. JO kritiserar Polismyndigheten för de brister som framkommit.
JO 5566-20
LKAB har ansökt om ett nytt miljötillstånd för sin gruva i Kiruna, bland annat för att kunna öka den årliga produktionen av järnmalm. Tingsrätten avvisade ansökan eftersom LKAB inte hade genomfört ett godtagbart samråd med boende och andra berörda i Kiruna. Domstolens främsta invändning var att LKAB inte hade gjort tillräckligt för att de som kan bli särskilt berörda av gruvverksamheten skulle få möjlighet att lämna synpunkter på ansökan.
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) gör samma bedömning som tingsrätten och betonar att samrådsskyldigheten enligt miljöbalken inte bara handlar om att lämna information, utan också om att få till stånd en dialog med boende och andra som kan bli berörda av gruvans verksamhet. En skiljaktig ledamot anser att samrådsförfarandet genomförts på ett godtagbart sätt.
Mark- och miljööverdomstolen M 12621-21
Den tilltalade kvinnan har vidgått att hon under aktuell period har mottagit barnbidrag, flerbarnstillägg och underhållsstöd. Hon har vidare medgett att hon var medveten om skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden till Försäkringskassan men har förnekat brott då hon saknat uppsåt. Hon har framfört att hon trodde att hon endast skulle åka på en semesterresa men att hon istället blev lurad till Syrien av sina barns far som anslöt sig till IS. Väl i Syrien har hon inte haft möjlighet att kommunicera med svenska myndigheter och har enligt sina uppgifter saknat rådighet över sitt bankkonto.
Till skillnad från tingsrätten anser inte hovrätten att den omständigheten, att den tilltalade en viss tid efter det att hon släpptes från IS-lägret befann sig i ett flyktingläger och då haft kontakt med sina släktingar, leder till slutsatsen att hon varit likgiltig inför att bidrag felaktigt betalts ut till henne. Istället anser hovrätten att den förklaring hon lämnat; om att hon då inte insåg att det fanns en sådan risk, framstår som rimlig utifrån den situation hon befann sig i.
Sammantaget finner hovrätten att den tilltalade ska frias från bidragsbrott. Tingsrätten dömde tidigare till ansvar för bidragsbrott vid 57 tillfällen, med villkorlig dom och dagsböter som påföljd.
Göta hovrätt B 1026-22
Målet gäller ett abonnemang där kunderna mot en fast månadskostnad kan lyssna till ett urval av poddar. Bolaget som säljer abonnemanget ansökte om förhandsbesked huruvida tjänsten omfattas av den reducerade skattesatsen. Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) uttalar att en förutsättning för att en digital produkt i form av ljudfiler ska omfattas av den reducerade skattesatsen bör vara att ljudfilerna innehåller återgivande av texter – dvs. att framställningarna är manusbundna.
HFD konstaterar vidare att flera av poddarna i abonnemanget består i uppläsning av texter. Att vissa av uppläsningarna har förstärkts med inslag av dialog, ljudeffekter, musik m.m. hindrar inte att det är framställningar som omfattas av den reducerade skattesatsen. Eftersom det i bolagets abonnemang även ingår poddar i form av intervjuer och samtal, som till karaktären inte är manusbundna, finner emellertid domstolen att abonnemanget som helhet inte omfattas av den reducerade skattesatsen. HFD fastställer därmed Skatterättsnämndens förhandsbesked.
Högsta förvaltningsdomstolen 7095-21
Efter en efterfest lade sig en kvinna i en soffa för att sova när en man som hon inte kände sedan tidigare lade sig bakom henne, och först penetrerade henne med fingrar och sedan hade vaginalt samlag med henne. Efter samlaget lämnade kvinnan och en väninna till henne lägenheten och dagen efter kontaktade hon polisen och uppgav att hon inte hade deltagit frivilligt. Tingsrätten friade mannen från våldtäkt främst utifrån ett vittnesmål som inte stämde med kvinnans egna uppgifter, bland annat rörande att hon skulle ha sagt ifrån och vilken position hon legat i.
Hovrätten fäller nu mannen för oaktsam våldtäkt och dömer honom till ett års fängelse. Mannen har haft ett ansvar att förvissa sig om att kvinnan faktiskt ville delta. Han har själv berättat att han började sina närmanden försiktigt och att han på grund av att hon varken reagerade eller sade ifrån utgick från att hon ville att han skulle fortsätta, vilket ledde till att han slutligen genomförde ett samlag med henne. Hovrätten konstaterar utifrån mannens egna uppgifter att han varit osäker på om kvinnan deltog frivilligt, vilket leder hovrätten till slutsatsen att han måste ha insett risken för att kvinnan inte deltog frivilligt i de inledande sexuella handlingarna och det efterföljande samlaget.
Svea hovrätt B 12172-21
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) menar att kravet på bevisning i strandskyddsmål inte bör ställas allt för högt beträffande sådana omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden. I ett mål om tomtplatsbestämning finner MÖD – till skillnad från underinstanserna – att det genom den utredning som klaganden förebringat är visat att området mellan fritidshusen och stranden alltsedan tiden före 1975 har använts och fortfarande används som etablerad tomt.
Området var därmed lagligen privatiserat när reglerna om det generella strandskyddet infördes. Tomtplatsen ska därför enligt MÖD bestämmas på ett sätt som säkerställer att den markanvändning som pågått sedan före 1975 inte inskränks. Vidare finner MÖD att det främst med hänsyn till fastighetens topografi ned mot strandlinjen inte är nödvändigt att förena tomtplatsen med ett villkor om gränsmarkering.
Mark- och miljööverdomstolen M 7413-21
Justitieombudsmannen (JO) riktar kritik mot en tjänsteman vid Länsstyrelsen i Jämtlands län som brustit i saklighet vid kontakter med en enskild. Tjänstemannen hade i mejl till en enskild vid flera tillfällen uttryckt sig på ett sätt som strider mot regeringsformens krav på saklighet, bl.a. genom att lämna felaktiga uppgifter och uttala sig om att det var cyklister som orsakat skador på ett fornminne. När tjänstemannen tillfrågades om underlaget för den slutsatsen mejlade denne hot om att Östersunds cykelklubb skulle polisanmälas som ansvariga för skadegörelsen. JO ser allvarligt på tjänstemannens agerande och kritiserar honom för det.
JO 6978-21
En miljö- och tillståndsnämnd beslutade att förelägga en man att vidta vissa åtgärder avseende gödselhanteringen på en fastighet – vilket förenades med vite. Mannen inkom inte med den dokumentation som krävdes enligt föreläggandet. Nämnden ansökte då i domstol om att vitet skulle dömas ut. Mannen invände bland annat att han inte längre ägde den aktuella fastigheten och att hans son enligt en överenskommelse skulle ta hand om all gödsel.
Mark- och miljööverdomstolen avslog ansökan om vite eftersom mannen, till följd av överenskommelsen, inte hade rådighet över fastigheten och inte heller i övrigt ansågs ha möjlighet att följa föreläggandet. Domen överklagades.
Högsta domstolen konstaterar att en domstol i ett mål om utdömande av vite normalt ska utgå från de ställningstaganden som låg till grund för beslutet om att utfärda vitesföreläggandet. Varken överenskommelsen med sonen eller det som förts fram i övrigt talar, enligt Högsta domstolen, med någon styrka för att mannen i det aktuella fallet saknade möjlighet att följa föreläggandet eller att han har haft giltig ursäkt för att inte göra det. Mannen ska därför betala vitet. Högsta domstolen upphäver Mark- och miljööverdomstolens dom och fastställer mark- och miljödomstolens domslut.
Högsta domstolen T 2206-21
Efter att det uppmärksammats att inspelade samtal till 1177 legat öppet tillgängliga på internet inledde Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, en tillsyn och beslutade om sanktionsavgifter för flera aktörer.
Efter överklagande från MedHelp, Voice, Region Stockholm och Region Värmland beslutar förvaltningsrätten nu att de ska betala sanktionsavgifter för brister i behandlingen av personuppgifter. Såväl MedHelp som deras personuppgiftsbiträde Voice anses ha haft ansvar för uppgifternas säkerhet. MedHelp, Region Stockholm och Region Värmland anses också brustit i sin plikt att informera de registrerade om behandlingen av personuppgifter.
Förvaltningsrätten gör till skillnad från IMY bedömningen att MedHelp fick dirigera en del av sina samtal till ett thailändskt vårdföretag. Enligt IMY bröt upplägget mot kravet på att personuppgifter inom sjukvården bara får behandlas av vårdgivare i Sverige. IMY prövade dock aldrig om överföringen gick rätt till, varför den frågan återförvisas till IMY för ny handläggning.
Förvaltningsrätten i Stockholm 19603-21
