Natten till den 30 april färdades sex personer söderut på väg E6 vid Hallandsåsen när deras minibuss började brinna. De stannade fordonet i körfältet längst till höger och klev ut, på stället saknades väggren. Strax därefter stannade en trafikant i det vänstra körfältet och slog på sina varningsblinkers. När lastbilschauffören senare kom i det högra körfältet upptäckte han inte den brinnande, stillastående minibussen – krocken som följde ledde till att tre personer dog.
Det står klart att föraren har följt hastighetsbegränsningen på platsen och inte brutit mot några regler gällande kör- och vilotider. Enligt tingsrättens bedömning var lastbilschauffören dock allvarligt oaktsam genom att inte sänka hastigheten, trots att han i god tid före olyckan sett ett fordons påslagna varningsblinkers i vänster körfält. Tingsrätten anser även att han med hänsyn till omständigheterna borde ha varit mer uppmärksam på vad som fanns framför honom. Mannen döms för tre fall av vållande till annans död samt vårdslöshet i trafik. Påföljden bestäms till villkorlig dom.
Helsingborgs tingsrätt B 2848-22
År 1986 tog en då 15-årig pojke på sig mordet på sin styvmor trots att han var oskyldig. Erkännandet gjordes efter påverkan av en nära anhörig. Han häktades och dömdes till sluten psykiatrisk vård och var frihetsberövad i drygt ett år och tio månader. Redan 1988, under den psykiatriska vården, tog han tillbaka sitt erkännande, men den återupptagna förundersökningen lades ner. Först år 2016 beviljades han resning. Och när åklagaren lagt ned åtalet meddelades en frikännande dom.
Den som varit felaktigt frihetsberövad har som utgångspunkt rätt till ersättning för den skada som orsakats genom frihetsberövandet. Högsta domstolen finner att den drabbade personen genom sitt falska erkännande uppsåtligen föranledde det felaktiga frihetsberövandet och att han inte tvingats till detta genom våld eller allvarligt hot. Hans ersättningsanspråk för det felaktiga frihetsberövandet avslås.
Högsta domstolen T 4705-21
En 22-årig man åtalades för förargelseväckande beteende efter att under natten den 10 september 2021 spelat hög musik ur en bil i centrala Torsby. Efter att en oenig tingsrätt friat mannen från straffansvar, fälls han nu i hovrätten.
Att ljudnivån från bilen varit mycket hög, att bilen framförts genom centrala Torsby och att detta skett ”under en tid på dygnet då det kan antas att boende i närheten försöker sova”, anses tillräckligt för en fällande dom. Mannen döms för förargelseväckande beteende och ska betala 1 000 kr i böter.
Hovrätten för Västra Sverige B 3193-22
Den tilltalade i hovrätten som åtalats för mened hördes i tingsrätten i ett mål om olovlig körning och framförde under ed att det var han som kört en bil vid det aktuella tillfället. Han lämnade därmed uppgifter som var av betydelse för domstolens prövning av om det var den i tingsrätten tilltalade kvinnan som körde bilen eller inte. Tingsrätten som lade ett annat vittnesmål till grund för sin bedömning fann att kvinnan var skyldig till brottet och dömde henne till ansvar.
Hovrätten bedömer att det är styrkt att den tilltalade mannen objektivt lämnat osanna uppgifter när han under ed i tingsrätten uppgett att han själv kört bilen. Han ska därför dömas för mened, som inte är ringa, och får ett fängelsestraff om fyra månader som påföljd.
Göta hovrätt B 3947-21
Enligt detaljplanen får Gröna Lund utvidga nöjesparken med ett antal nya åkattraktioner på ett område som idag används som parkering. Den nya delen av parken kommer att synas från flera delar av Stockholms innerstad.
Sammantaget finner Mark- och miljööverdomstolen att utbyggnaden inte skadar det historiska landskapets natur- och kulturvärden och detaljplanen bedöms vara förenlig med riksintressena inom området. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen kommunens beslut att anta detaljplanen.
Mark- miljöööverdomstolen P 6338-21
Den 6-åriga flicka har berättat att hennes pappa har utövat våld och begått övergrepp mot henne. Pappan menar att det rör sig om uppdiktade historier som är en följd av att flickans mamma påverkat barnet i syfte att få ensam vårdnad – föräldrarna har legat i en konfliktfylld skilsmässa sedan 2018. Frågan är om flickans uppgifter gör att det finns grund för att bereda flickan vård med stöd av LVU.
Förvaltningsrätten konstaterade att tingsrätten i ett mål om vårdnad, boende och umgänge bedömt att uppgifterna om övergrepp saknar stöd. Av en dom från tingsrätten i februari 2021 framgår bl.a. att utredare vid familjerätten gjort bedömningen att det inte finns någon beaktansvärd risk för att flickan skulle komma till skada hos sin pappa. Förvaltningsrätten bedömde att det saknades stöd för att bereda flickan vård med stöd av LVU. Nämnden överklagade beslutet.
Kammarrätten gör en annan bedömning och beaktar särskilt att ingen av de professionella aktörer som barnet har berättat om övergreppen för har ifrågasatt hennes uppgifter. Kammarrätten anser därför, till skillnad från förvaltningsrätten, att det finns ett vårdbehov enligt 1 och 2 § LVU till följd av otillbörligt utnyttjande. Kammarrätten framhåller särskilt att den omständigheten att en allmän domstol gjort andra ställningstaganden gällande barnets uppgifter inte ändrar bedömningen. Nämndens överklagande bifalls. Med hänsyn till flickans vårdbehov ska beslutet om vård gälla omedelbart. Två av rättens ledamöter, där bland ordföranden, är skiljaktiga.
Kammarrätten i Stockholm 2466-22
I målet hade den tilltalade, en 20-årig man, stämt träff med en 13-årig flicka via appen Snapchat. Enligt åklagarens gärningsbeskrivning ska mannen ha genomfört ett samlag med flickan när de sedan träffades. Mannen menar dock att han endast träffade målsäganden och pratade. Hovrätten river nu upp tingsrättens fällande dom på grund av att bevisvärdet av den framlagda bevisningen inte är tillräckligt starkt för en fällande dom.
Enligt hovrätten är visserligen målsägandens berättelse om händelsen tydlig och konsekvent, om än något detaljfattig. Dock kan det höga beviskrav som ställs i brottmål inte anses uppfyllt, bland annat på grund av att målsäganden lämnat vaga uppgifter om huruvida mannen fått utlösning eller ej, att det inte har påträffats någon sperma, frånvaron av smutsfläckar på flickans kläder samt att teknisk och rättsmedicinsk bevisning i övrigt saknas. Mannen frikänns därför från åtalet.
Göta hovrätt B 1387-22
De två tilltalade, 22 och 26 år gamla, utpressade målsäganden genom att skicka meddelanden till honom i stil med ”du vet vad du har gjort”. Målsäganden tolkade det som att de menade att han var en pedofil och utpressarna hotade med att berätta för anhöriga, anmäla honom till polisen och påstod att de hade order uppifrån att ta livet av honom. Den utpressade mannen betalade ut pengar vid tre tillfällen. En gång hotades han med att få spruta intryckt i sig om han inte betalade 100 000 kr, vilket han gjorde genom att ta lån.
Såväl tingsrätten som hovrätten anser att målsäganden har berättat på ett trovärdigt och tillförlitligt sätt om händelserna, vilket också får ett starkt stöd av vittnen och den skriftliga bevisningen, som framför allt består av kontoutdrag, skärmdumpar av hotfulla meddelanden samt flera korta filmer.
Tingsrätten rubricerade det som grov utpressning. Enligt hovrätten är det är dock inte visat att ”hotet förstärkts på ett sådant kvalificerat sätt som krävs” för att bedöma utpressningen som grov. Det ska istället rubriceras som utpressning av normalgraden – straffvärdet motsvarar dock i princip minimistraffet för grov utpressning, menar hovrätten. De två tilltalade döms, tillsammans med en medbrottsling, även för en liknande utpressning mot en annan man. En av de tilltalade döms för ytterligare en utpressning. Hovrätten mildrar påföljderna. Två av de tilltalade döms till två respektive två och ett halvt års fängelse, medan den tredje får skyddstillsyn istället för åtta månaders fängelse.
Göta hovrätt B 1884-22
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det är visat att målsäganden inledningsvis frivilligt utförde oralsex men att den tilltalade, en 22-årig man, därefter tvingade till sig ytterligare oralsex genom att trycka målsägandens huvud mot sin penis och ge henne örfilar, och att han penetrerade målsägandens anal i samband med att han yttrat att han "skulle knulla henne i röven".
Tingsrätten fann att kravet på uppsåt inte var styrkt och dömde mannen för oaktsam våldtäkt till 8 månaders fängelse. Hovrätten gör nu en annan bedömning. Eftersom den 22-åriga mannen vid upprepade tillfällen gav målsäganden örfilar för att få henne att göra som han ville kan det enligt hovrätten "inte ha undgått honom att förstå att hennes deltagande inte längre var frivilligt". Vidare finner man att invändningen om att penetrationen med tummen var oavsiktlig är motbevisad. Hovrätten finner alltså, till skillnad från tingsrätten, att den tilltalade hade uppsåt och dömer honom för våldtäkt till fängelse i två år och tre månader. En nämndeman är skiljaktig.
Svea hovrätt B 426-22
Såväl tingsrätten som hovrätten finner det styrkt att det var den tilltalade, en 31-årig man, som vid upprepade tillfällen knivhögg en man mitt i centrala Stockholm en decemberkväll 2021. Av rättsintyget framgår att offret ådrog sig livshotande skador; han hade tretton hål i sina kläder och samtliga hugg var riktade mot överkroppen. Vid attacken uttalade den tilltalade att offret skulle dö. Tingsrätten menade emellertid att gärningsmannens uppsåt till döda inte var styrkt och dömde honom för bland annat grov misshandel till fängelse i två år och åtta månader.
Hovrätten drar andra slutsatser av vissa omständigheter, bland annat gällande förekomsten av blod på brottsplatsen och placeringen av vissa huvudskador, och menar att offrets berättelse i hög grad är förenlig med den bevisning som finns. Man fäster också vikt vid att den tilltalade efter de första knivhuggen jagade efter offret för att utdela ytterligare knivhugg, och dessutom uttalade att denne skulle dö. Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten uppsåtet styrkt och bedömer gärningen som försök till mord. Påföljden bestäms till 12 års fängelse.
Svea hovrätt B 5468-22
