En man som utfört takarbeten i egenskap av egenföretagare måste betala 40 000 kr i sanktionsavgift efter en arbetsplatsolycka på ett bygge. Egenföretagaren ansåg inte att han var ansvarg för arbetsmiljön och invände att han bara hyrts in tillsammans med två andra snickare för att utföra arbetena under annans ledning. Han borde ses som inhyrd personal som inte skulle drabbas av avgiften. Enligt kammarrätten är det den företagare som påstår att arbetsmiljöansvaret för ett uppdrag som den åtagit sig ska ligga hos någon annan som måste visa att det. Men då mannen inte lyckas med det fanns det skäl att påföra avgiften. En skiljaktig ansåg att han inte hade arbetsmiljöansvaret.
Kammarrätten i Jönköping 1459-21
Kommunen beviljade avslog ansökan om ekonomiskt bistånd till hyra med hänvisning till att hyran avsåg ett andrahandskontrakt där det var oklart om uthyraren hade tillstånd att hyra ut i andra hand. Det framgick inte heller hur hyran var beräknad. Kommunen kunde därmed inte ta ställning till om uthyrningen var godkänd eller om kostnaden är skälig.
Mannen överklagade beslutet. Uthyraren var fortfarande var skriven på adressen och kom hem från utlandet ibland och behöva övernatta i lägenheten. Kontraktet hade ändrats till ett inneboendeavtal och att han betalade två tredjedelar av hyran för sig och sin dotter.
Förvaltningsrätten upphävde beslutet om hyran och uttalade att mannen och hans dotter var i behov av boende för att uppnå en skälig levnadsnivå. Oavsett om han var inneboende, hyrde i andra eller det fanns ett giltigt hyreskontrakt hade han rätt till ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader för sitt boende. Nämnden hade inte haft grund för att avslå ansökan och förvaltningsrätten visade målet åter till kommunen för fortsatt handläggning.
Kammarrätten instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning och avslår kommunens överklagande.
Kammarrätten i Jönköping 4436-21
Barn- och utbildningsnämnden beviljade flickan, som skulle fylla 6 år, skolskjuts vid växelvis boende med linjetrafik till och från skolan, med ett bussbyte i vardera riktningen.
Föräldrarna överklagade beslutet å sin dotters räkning och menade att flickan hade rätt till skolskjuts från hemmet utan byte, bland annat med hänvisning till att platsen för bussbyte inte var lämplig för ett barn i hennes ålder.
Förvaltningsrätten avslog överklagandet och anförde bland annat att byte av buss i sig inte medför rätt till skolskjuts på annat sätt än med kollektivtrafik, trots låg ålder.
Kammarrätten gör nu en annan bedömning. Enligt domstolen är bytesmiljön med beaktande av hennes låga ålder komplicerad och det finns av samma skäl anledning till särskild försiktighet under den mörka delen av året. Den aktuella färdvägen inte är trafiksäker för ett barn som går i förskoleklass att företa på egen hand, menar kammarrätten. Vidare kan tillsynsansvaret inte anses innefatta att förälder följer med under de långa resorna för att kompensera för barnets bristande trafikmognad. Kammarrätten bifaller därför överklagandet.
Kammarrätten i Sundsvall 1571-22
En kvinna hade försökt slippa ha kontakt med en man bland annat genom att blockera hans telefonnummer, när han en kväll bankade på hennes dörr. När kvinnan öppnade trängde sig mannen in, blev våldsam, tvingade sig på hennen och förde upp fingrar i hennes vagina. Genom att bland annat genom att bita honom i fingret lyckades kvinnan få ut honom ur lägenheten.
Mannen åtalades för grov våldtäkt och även häleri. Trots våldet bedömde tingsrätten våldtäkten som av normalgraden och bestämde påföljden till 4,5 års fängelse. Mannen hade barn i Sverige men var inte var vårdnadshavare och hade inte något umgänge med dem. Han utvisades han även på tio år.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom och sänker fängelsestraffet 3,5 år. Reduktionen sker mot bakgrund av att utvisningen med hänvisning till mannens barn i Sverige anses förorsaka honom men samt att den aktuella brottsligheten är nyupptäckt och den tidigare brottsligheten sannolikt inte haft någon betydelse för fängelsestraffets längd om samtliga gärningar hade bedömts vid samma tillfälle.
En ledamot är skiljaktig och vill häva utvisningen på grund av mannens anknytning till Sverige genom sina barn.
Hovrätten för Västra Sverige B 4165-22
En tje och hennes tre kompisar på en gymnasieskola blev upprörda över att hennes kille hånglat med en annan elev på en fest. De fyra tjejerna åtalade sedan för flera fall av misshandel av killen och tjejen på skolan i Stockholmsområdet.
Tingsrätten fann åtalet styrkt för flera av fallen men bedömde ett av dem som ringa med hänvisning. Våldet, som bestått av flertalet slag mot målsägandens bröst, ansikte och mage samt spark mot hans ben, bedömdes endast medfört viss smärta av övergående natur.
Hovrätten gör en annan bedömning och anser att det rört sig om misshandel av normalgraden. Detta med hänsyn till att gärningen begåtts av flera personer i ett trångt utrymme och att det varit fråga om upprepat våld. Påföljderna ändras däremot inte.
Svea hovrätt B 8664-22
Flickan hade tagit studenten men hade ingen att fira med. Via Snapchat fick kontakt med en 20-åring som hon inte kände sedan tidigare. Hon följde med hem till honom, drack drinkar och blev berusad, och blev sedan mot sin uttryckliga vilja utsatt för orala och vaginala samlag av 20-åringen och hans 23-årige kamrat.
Båda åtalades och dömdes i tingsrätten för våldtäkt till fyra års fängelse. Hovrätten sänker nu påföljderna till 3,5 respektive tre års fängelse.
Straffreduceringen sker mot bakgrund av att den ene av männen bedöms ha varit mer drivande vid det sexuella övergreppet. Det våld som utövats bedöms ha varit förhållandevis begränsat och inte heller lett till några svårare skador. De försvårande omständigheterna består främst av att männen samtidigt utsatt flickan för orala och vaginala samlag. Trots att övergreppet pågått under en inte helt kort tid, samt utförts mot flickan då hon befunnit sig i en särskilt utsatt situation, är straffvärdet enligt hovrätten något lägre än vad tingsrätten funnit.
Göta hovrätt B 2522-22
Den snart 15-årige pojken har utvecklat ett dataspelsmissbruk och fått diagnosen ”internet gaming disorder”, som har lett till stora konsekvenser för honom och hans omgivning. Bland annat har han vid flera tillfällen har uppträtt mycket våldsamt, även i situationer utan direkt koppling till spelandet, vilket kammarrätten bedömer vara tillräckligt allvarligt för att kunna omfattas av 3 § LVU.
Även om pojkens föräldrar samtycker till den planerade vården och han själv inte invänder mot den, konstaterar kammarrätten att han fram till relativt nyligen haft avsevärda problem med dataspelsmissbruk och ett utåtagerande beteende, som har kunnat kontrolleras först efter placering på SiS-institution, alltså i en miljö med stark reglering och mycket struktur.
Han verkar enligt kammarrätten inte heller ha nått full insikt i sin situation och är benägen att lägga över ansvaret för sitt beteende på skolan och föräldrarna. Mot den bakgrunden anser kammarrätten att den fortsatta vården kan riskeras om den nu ska bedrivas på frivillig väg, och den därför fortsatt måste ges enligt LVU.
Kammarrätten i Göteborg 3318-22
Barn- och grundskolenämnden i Täby kommun (kommunen) beslutade att införa en kvalitetspeng som tilldelas skolor som uppnår vissa indikatorer – t.ex. elevhälsa och kunskapsprogression.
Beslutet överklagades av flera personer till förvaltningsrätten som konstaterade att det enligt skollagen är tydligt att kommunen vid en omfördelning av resurser måste utgå från barnens och elevernas förutsättningar och behov utifrån målsättningen att uppnå likvärdighet i utbildningen. Genom kvalitetspengen belönas de skolor som uppnår de av kommunen uppställda kvalitetskraven, i stället för att gå till de skolor där elevernas behov är som störst. Beslutet bedömdes därför strida mot lag och upphävdes.
Kammarrätten instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning. Domstolen anför bland annat att kvalitetspengens konstruktion riskerar att få till följd att sådana skolor som har sämre förutsättningar att se till att eleverna når målen för utbildningen får mindre resurser. Kommunens överklagande avslås därför.
Kammarrätten i Stockholm 6760-21
Skatteverket nekade utbetalningar avseende skattereduktion för hushållsarbete med hänvisning till att utföraren inte betalade mervärdesskatt eller motsvarande i hemlandet.
Kvinnan som ansökte om utbetalningarna menade att hon lämnat in alla efterfrågade handlingar och yrkade att utbetalningarna skulle beviljas.
Kammarrätten konstaterar att Skatteverkets tolkning av begreppet "motsvarande kontroll" innebär att en utförare som bedriver hushållsarbete utomlands men inte bedrivit någon verksamhet i Sverige skulle vara skyldig att betala mervärdesskatt i hemlandet. Ett sådant krav kan dock inte utläsas varken i lag eller förarbeten.Enligt kammarrätten har Skatteverket inte haft fog för att avslå begäran om utbetalning på den anförda grunden och målet återförvisas till Skatteverket för ny prövning.
Kammarrätten i Jönköping 2689-2699-21
Statens fastighetsverk har utan rättsligt stöd satt upp skyltar om förbud mot att framföra drönare vid Skokloster slott, ett av Nordeuropas mest välbevarade barockmiljöer. Fastighetsverket kritiseras nu av Justitieombudsmannen, JO, för agerandet.
Det var i början av 2021 som Statens fastighetsverk lät sätta upp skyltarna samtidigt som ansökan gjordes hos Transportstyrelsen om att luftrummet skulle utgöra ett s.k. restriktionsområde. Trots att ansökan avslogs senare under våren togs skyltarna inte bort. Först sedan en JO-anmälan hade gjorts täcktes skyltarna över.
Enligt chefsJO var det inte bara oförenligt med legalitetsprincipen att sätta upp skyltarna, det var dessutom anmärkningsvärt att skyltarna fick sitta kvar efter Transportstyrelsens avslagsbeslut. ChefsJO förutsätter nu att myndigheten avlägsnar skyltarna om det inte redan gjorts.
Riksdagens ombudsmän (JO) 6489-2021
