En advokat i Växjö har vunnit en tvist med en klient som inte ville betala för utfört arbete. Advokatbyrån begärde 83 600 kr plus ränta avseende ombudsarvode i en tvist om bättre rätt till en fastighet men klienten bestred yrkandet och gjorde gällande två motfordringar på advokatbyrån.
Enligt klienten hade advokaten utfört hans talan på ett försumligt sätt vilket resulterat i att han förlorat en fastighet och advokatbyrån hade överdebiterat.
Tingsrätten fann att en av motfordringarna var visad (överdebitering). Den översteg advokatbyråns fordran varför byråns käromål ogillades.
Advokatbyrån överklagade. Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten att det inte är visat att advokatbyrån överdebiterat för sitt arbete. Utredningen visar att advokaten debiterat för mycket mer arbete än motpartsombudet i samma fastighetsmål, men det saknas utredning kring hur de respektive ombudsuppdragen sett ut och kring hur stor arbetsinsats som krävts av de respektive ombuden. Det går inte att dra några slutsatser kring om advokaten eventuellt för egen vinning utvidgat saken.
Hovrätten förpliktar mannen att betala det av advokatbyrån yrkade beloppet.
Göta hovrätt T 4180-21
Bostadsrättslägenheten i Solna norr om Stockholm ägdes av ett bolag som ville hyra ut lägenheten i andra hand till en man för permanent boende, men bostadsrättsföreningen motsatte sig uthyrningen.
Enligt föreningen skulle uthyrningen ske endast i ekonomiskt syfte för bolaget och då mannen inte befann sig i Sverige hade föreningen haft svårt att göra en bakgrundskontroll. Bolaget gav in anställningsbevis för mannen som arbetar heltid hos Northvolt i Sverige.
Hovrätten bedömer att vad föreningen anfört inte utgör en befogad anledning att vägra samtycke till andrahandsuthyrningen, men eftersom mannen är en ny hyresgäst finns skäl att begränsa tillståndet till uthyrning så att det gäller under ett år.
Svea hovrätt H 8031-22
Heetch är ett bolag med Frankrike som hemmamarknad. Under senare delen av 2010-talet försökte de etablera en samåkningstjänst i Sverige, vilket misslyckades och 2019 drog sig bolaget ur marknaden. Nu har en skattetvist avgjorts i kammarrätten där bolaget döms att betala arbetsgivaravgifter för anslutana förare.
Skatteverket ansåg att Heetch bedrivit en transporttjänst medan bolaget gjorde gällande att verksamheten snarare skulle betecknas som en förmedlingsverksamhet, ett tillhandahållande av en teknisk plattform, där förarna varit självständiga i förhållande till bolaget.
Skatteverkets definition ledde till en höjning av bolagets underlag för arbetsgivaravgifter med ca 2,3 miljoner kr avseende oredovisade löner till kända och okända förare. Bolaget påfördes även skattetillägg.
Heetch överklagade beslutet men nu har både förvaltningsrätten och kammarrätten gått på Skatteverkets linje. En rad omständigheter – anslutna förare har fått ersättning från bolaget, med avdrag för "platform fee", och bolaget har ställt icke förhandlingsbara villkor till förarna som de också har godkänt – talar för att det är fråga om en transporttjänst och ingenting annat. Den ersättning som betalats ut till förarna är därför avgiftspliktig.
Kammarrätten i Stockholm 8981-21
En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd och som därefter ansöker om att förklaras vara flykting har inte rätt till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande, LMA, enligt en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).
Målet rörde en man och hans familj där mannen hade tidsbegränsat uppehållstillstånd för studier inom högre utbildning. Hans partner samt två barn beviljades uppehållstillstånd såsom familjemedlemmar till honom.
I Sverige ansökte familjen om flyktingstatusförklaring med åberopande av skyddsbehov gentemot hemlandet. De ansökte då även om dagersättning och bistånd till bostad.
Migrationsverket avslog ansökningarna om bistånd med motiveringen att familjen redan hade gällande uppehållstillstånd. En utlänning kan enligt verket bara ha ett uppehållstillstånd för en och samma tidsperiod och familjen hade redan giltiga uppehållstillstånd. En ansökan om statusförklaring medför inte att utlänningen är att betrakta som asylsökande. Därför ingår de inte i den personkrets som har rätt till bistånd.
HFD har nu fastställt Migrationsverkets beslut.
Högsta förvaltningsdomstolen 1179-22, 1180-22
Hovrätten fastställer tingsrättens friande dom där industrimannen och jägaren Karl Hedin tillsammans med tre andra personer stått åtalad för bland annat grovt jaktbrott i det så kallade vargmålet.
Enligt åtalet har de tilltalade dels förgiftat kött som lagts ut som bete i naturen, dels sökt efter varg i Surahammars kommun i syfte att döda.
Tingsrätten friade samtliga fyra tilltalade och ogillade ett yrkande om företagsbot för AB Karl Hedin.
Hovrätten instämmer nu i tingsrättens bedömning att bevisningen inte räcker för att dra några säkra slutsatser om vad som faktiskt inträffat. Även hovrätten avslår i linje med detta talan om företagsbot.
Svea hovrätt B 4648-21
Ett bolag vars ägg medvetet förstörts i samband med ett utbrott av fågelinsluensa 2018 har rätt till ersättning av staten för den förlust som uppstod, enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen.
När fågelinfluensa bröt ut på anläggningen beslutade Jordbruksverket bland annat att alla ägg skulle förstöras för att hindra sjukdomen från att spridas. Bolaget som ägde ett antal ägg, men inte anläggningen, ansökte om ersättning för produktionsbortfall.
Jordbruksverket avslog begäran med hänvisning till att det var en tredjemansskada som inte var ersättningsgill.
Högsta förvaltningsdomstolen förklarar att det avgörande inte är vem beslutet om åtgärder är riktat till utan ersättning ska utgå till den som drabbats av skada, enligt skadeståndsrättsliga principer.
Bolagets egendom har förstörts som en direkt följd av Jordbruksverkets beslut om destruktion av samtliga ägg på anläggningen och skadan (produktionsbortfallet) är enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte en tredjemansskada. Bolaget bedöms ha drabbats av Jordbruksverkets beslut på sådant sätt att det har rätt till ersättning från staten.
Högsta förvaltningsdomstolen 5787-20
Skatteverkets utredning av ett bolag i transportbranschen visade att oredovisade löner systematiskt hade betalats ut via banköverföringar från bolagets konto till de anställdas konton. I vissa fall hade lönen istället betalats ut kontant efter att ha förts över till ett bankkonto tillhörande en av bolagets företrädare.
En av de anställda, en man i 60-årsåldern, mottog under tre år omkring 200 000 kr i oredovisade inkomster till sitt bankkonto. Mannen gjorde gällande att han lurats av sin arbetsgivare, att han inte kunde svenska och inte kände till skattereglerna.
Såväl Skatteverket som förvaltningsrätten fann emellertid att det fanns grund för såväl efterbeskattning som skattetillägg, och att det inte heller fanns skäl för hel eller delvis befrielse från detta. Kammarrätten gör samma bedömning som underinstanserna och avslår överklagandet.
Kammarrätten i Jönköping 311-313-22
Den man som i augusti i år skottskadade en kvinna på en spårvagn i Göteborg döms i tingsrätten till 2,5 års fängelse för grovt vållande till kroppsskada och grovt vapenbrott. Mannen hade av en slump hittat en pistol och tryckte, när han befann sig på spårvagnen, på pistolens avtryckare så att ett skott brann av och träffade kvinnan. Efter skottet fortsatte mannen att inneha pistolen under cirka 1,5 timme innan han greps.
Göteborgs tingsrätt B 12627-22
En bilverkstad som inte kontrollerat en lastbil ordentligt innan den återlämnades till kunden har inte rätt till betalning för utfört arbete enligt en dom i hovrätten. Kunden var ett städbolag i Norrköping som ville reparera en lastbil som inte gick att köra snabbare än 60 km/h.
Efter felsökning meddelade verkstaden att turbon var trasig, och att det skulle kosta kosta 22-24 000 kr att laga. Det godkändes av städbolaget varefter arbetet påbörjades.
Efter arbetet med turbon meddelade verkstaden att ytterligare felsökning behövde göras eftersom lastbilen inte slutade att varva. Även detta fel åtgärdades och städbolaget hämtade ut lastbilen men reklamerade tjänsten eftersom lastbilen fortfarande inte fungerade som den skulle och motorn havererade kort tid efter.
Verkstaden ville ha drygt 42 500 kr för utfört arbete, men städbolaget invände att verkstaden orsakat felet som ledde till motorhaveri.
Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten att verkstaden inte på ett fackmässigt tillfredställande sätt kontrollerat lastbilens funktion innan den återlämnades till städbolaget. Det har varit ett sådant fel i tjänst som utesluter betalningsskyldighet. Hovrätten ogillar käromålet.
Göta hovrätt T 3629-21
Två unga män hamnade i konflikt om den enes flickvän och träffades för att ”ses och prata”. När de möttes eskalerade det snabbt till handgemäng och plötsligt var den ene mannen knivhuggen i ryggen. Enligt honom hade den andre mannen, som sedermera åtalades, haft kniv med sig till platsen. Den tilltalade mannen menade att det tvärtom var den andre mannen, målsäganden, som hade haft med sig kniven och att knivhugget hade inträffat av misstag när han försökte värja sig och ta kniven från honom.
Åtalad för försök till mord fann tingsrätten att det är styrkt att den tilltalade vid gärningstillfället dels haft kniven med sig, dels haft uppsåt till såväl knivhugget som till att döda. Han dömdes därför i enlighet med åtalet till nio års fängelse.
En oenig hovrätt sänker nu påföljden till åtta års fängelse. Sänkningen sker mot bakgrund av att det har rört sig om ett mycket hastigt händelseförlopp med ett enstaka knivhugg. Även om gärningen har föregåtts av viss planering anser hovrätten vid en sammantagen bedömning att straffvärdet för brottet är något lägre än det som tingsrätten kommit fram till.
Två skiljaktiga ledamöter anser dock att det inte är styrkt att den tilltalade hade uppsåt till att döda varför han istället ska dömas till tre års fängelse för grov misshandel.
Svea hovrätt B 9659-22
