Förtal är brottet som åter hamnade i fokus på grund av metoo-rörelsen. Medieprofilen Cissi Wallin och journalisten Fredrik Virtanen har exempelvis mötts i domstol vid två olika tillfällen de senaste åren. Det är emellertid endast ett par av många förtalsmål som väckt stor uppmärksamhet genom åren. Hans-Olof Sandén, rättschef vid Polismyndigheten region Väst, gav tidigare i år ut en bok i ämnet. Som författare har han intresserat sig för yttrandefrihet och möjligheten för lagstiftaren att begränsa den rättigheten.
– Jag brinner för yttrandefriheten för jag tycker att det är en viktig demokratisk fråga. Det är kroppspulsådern i ett demokratiskt samhälle, säger Hans-Olof Sandén när ämnet kommer på tal.
– Får man inte säga vad man tycker och tänker och kan diskutera saker och ting är det inte så mycket bevänt med demokratin. Hets mot folkgrupp och förtal är två undantag, men var går gränserna?
Hans-Olof Sandéns intresse för yttrandefrihet började när han var polisintendent i Skaraborg på 1990-talet.
– I Skaraborg hade Nationalsocialistisk front köpt ett gammalt spinneri, och de var ganska militanta. I Mariestad och Skara fanns det som skulle bli Nordiska motståndsrörelsen. En tredje gruppering var den som så småningom skulle bli Sverigedemokraterna.
Det fanns ett behov inom polisen att skapa ett material om nazism och främlingsfientlighet. Hans-Olof Sandén fick frågan om att ta sig an det, vilket blev starten på hans arbete med yttrandefrihet och angränsande ämnen.
– Då handlade det bland annat uniformslagen och hur man skulle hantera demonstrationer. Hets mot folkgrupp var då inte ett centralt brott i de här sammanhangen. Fokus låg mer på symboler, uniformslagen och förargelseväckande beteende. Men vi hade inga större framgångar med det. Istället stod det klart att det var hets mot folkgrupp som vi hade att hantera.
Jag blir en form av hybrid som har med mig både det juridiska och det polisära.
Hans-Olof Sandén började läsa juridik för att han redan som liten hade en stark känsla för rättvisa och kände empati för de som var utsatta för mobbning och brottsoffer med flera. Efter sin jur.kand. tog han sig via Arbetsmarknadsdepartementet in på utbildningen till polischefaspirant. I aspirantutbildningen ingick praktik i yttre tjänst. Det innebar att han var med och träffade brottsoffer, lämnade dödsbud och upplevde polisyrket i många utsatta situationer.
– Jobb och privatliv gick ihop och jag började leva som polis dygnet runt, vilket jag i viss mån fortfarande gör samtidigt som familj och sömn måste få plats.
Att dessutom få tid till att skriva böcker är inte helt lätt. Det får bli av när det finns tid över och tillfälle ges - på kvällar och helger, framför tv:n och på bussen, berättar han.
– Det är mitt fritidsintresse. Jag älskar att grotta ner mig i de här sakerna. Inspirationen kommer inifrån mig själv, jag vill hela tiden utöka min kunskap och utvecklas, inte stanna upp. Det är den grundläggande inspirationen.
De erfarenheter han har bär med sig som polis ser han som avgörande för hur han idag tar sig an ett ämne han ska skriva om, eller som han ska ge råd om inom polismyndigheten.
– Jag blir en form av hybrid som har med mig både det juridiska och det polisära. Jag kan förena juridisk teori med det polisiärt praktiska och blir en pragmatisk jurist.
– Det intressanta är när juridiken träffar verkligheten och när juridiken blir verklighet. Där föds inspirationen till att utforska hur rättsliga sammanhang hänger ihop och vad min roll är inom rättssäkerheten.
2020 kom boken ”Hets mot folkgrupp” och i år blev han färdig med boken ”Förtal”, men det finns en bok kvar att skriva.
– Jag ska skriva en trilogi tänker jag. Första boken var om hets mot folkgrupp, den senaste är om förtal och den tredje blir om förolämpning. Det är ett intressant brott framför allt för poliser som ofta blir utsatta för förolämpningar när de gör ingripanden i olika sammanhang.